Mina 50 år med schipperke.

1961, efter ett besök, mötte vi de första schipperkerna. Det var Ricky och hans mor. Vi föll pladask för Ricky (Benny + Kronbackens Trolla) och sedan dess har schipperken, som enda ras, alltid funnits i familjen.

Jag hade aldrig besökt en hundutställning och tyckte det skulle vara roligt att få honom bedömd. Det blev Stora Stockholm, som på den tiden var på S:t Eriksmässan år 1962. Sju stycken var anmälda i rasen. En man vid namn Börje Björk (Kronbackens kennel), som på 50-talet importerade 5 hundar från England tillsammans med Gunborg Pettersson-Klingenstedt (Gleeboys Kennel), frågade om han fick visa Ricky. Domare var Bertil Steed-Gren som höll en öppen bedömning så även besökarna kunde få utbyte av bedömningen. Detta saknar man ofta vid dagens utställningar.

Ricky fick BIR, CACIB, Cert, Hp. Själv begrep jag inte ett dugg men fick blodad tand och den känslan finns kvar än. Ricky blev snart svensk Champion. På den tiden var gränserna till de nordiska länderna öppna, så det blev många roliga hundbussresor arrangerande av Ingrid Af Trolle, Harriet Svensson och Lars Adenheimer. Ricky blev Internationell och även nordisk Champion och han finns med i många svenska gamla stamtavlor. Jag kommer ihåg en av de första utställningarna i Skövde då jag träffade Agneta Johansson, en ung flicka, med sin mamma. Ricky blev far till hennes första tik Corinna, som sedan blev hennes kennelnamn.

Behovet efter fler avelshanar ökade och England var det enda landet utan karantän, så målet blev Crufts, som vid den tiden pågick i Olympiahallen i London. Det blev en enorm upplevelse, där jag fick träffa många välkända aktiva uppfödare.

Minns speciellt det eleganta paret Mr och Mrs L Ludford och ett koppel med hundar från deras kennel Schippland; Mrs. Anne Chadwick (kennel Hallbower), Mrs E. Taylor Jackson (kennel Mottram) m.fl. Det var också första gången jag kom i kontakt med andra färger hos schipperke, som är godkända där eftersom England inte tillhör F.C.I. Det var i mitt tycke litet främmande eftersom den Belgiska standarden enbart tillåter svart färg. En tanke, tänk om ett annat land skulle tycka att våra lapphundar skall vara gröna!

Ny import blev Sultan of Blackroot (Kelvin of Blackroot + Sweet Mistres Prue), kallades ”Bobby”, anlände till Sverige vid ett års ålder och misstänksam mot allt nytt. Lösningen blev i mitt fall att ta kontakt med underbara Solna-Sundbybergs brukshundklubb där jag fick all hjälp samt träning. Min lycka var stor den dag då Bobby klarade karaktärsprovet!!  Anmälde Bobby till en tävling där 99 % av 40 hundar bestod av schäfer, dobermann, boxer samt collie. Känslan för mig var ”sk*t på snöret” då min lille Bobby anlände. Resultatet blev att han kom 10 av 40 startande!! Enda problemet var budföringen men uppflyttad ur Apellklass blev han.

Många i dag välkända som t.ex. professor Åke Hedhammar med boxer, Karl-Erik Johansson (boxer), Folke Lötborn (doberman), Gillis Dahlberg (numera berömda Pepejas Kennel), Ulla Tjus m.fl. tillhörde och tränade i Solna-Sundbybergs brukshundsklubb på sextiotalet.

Bobby blev Int. och Nord Champion. Vi importerade också Shah of Schippland (Schippland Racedale Cornwallies +Feather of Schippland) och även han blev Int. Och Nord. Champion. Ett par tikar importerades också och ett par av valparna blev de första exporterna till Danmark respektive Norge. Finlands första tik fick jag förmedla, där Inga Johansson var uppfödare och Saimi Kärkkinen var mottagare.

1971 ändrades mina familjeförhållanden och utställningarna reducerades. 1973 inskaffades en underbar hund Black Star (Seagarden Black Duke + Racedale Skip It) uppfödare Christina Jakobsson numera Carlsson som åter har börjat med schipparna. Denna Black Star ”Dino” var en underbar hund, som blev över 17 år och vid 13 års ålder fortfarande fick excellent på utställning.

Från England, domaren Mary Deats, beställdes en tikvalp och efter nästan två års väntan anlände valpen med båt till Sverige. Jag fick en chock. Hon hade gula ögon och en päls, som var mjukare än vår katts!!

1985 startade Charlie Pikulinsky och jag med nya tag med schipperke . Charlie är uppvuxen med italiensk vinthund. Charlie skaffade mellanpudeln Morris, som blev hans följeslagare under många år. Senare kom italienska vinthundar på nytt in i hans familj med avel samt utställningar. 1988 ansökte vi om kennelnamnet Skeppsklockan, som stadfästes av SKK och FCI. Frideborgens Millan inköptes och vi började med fler utställningar och födde upp några kullar. 1993, då gränserna fortfarande var stängda, fick vi en kull med blågrå valpar, efter recessiva gener med gula anlag från både far och mor. Att gränserna fortfarande var stängda förklarar de allt för många närbesläktade hundar, som då användes i avel.

Vi bestämde oss för att starta på nytt och det började talas om att gränserna åter skulle öppnas. Jag reste till den stora schipperkeutställningen i Helecine i Belgien och där fann jag, med hjälp av den legendariska H.C. Rotgangs-Rookmaaker, experten på alla schipperkes och deras stamtavlor. Hon var en fantastisk färgstark och kunnig äldre dam och kunde allt om de c:a 80 tals utställda schipperkerna från Holland, Belgien, Frankrike samt deras importer från U.S.A. Jag fick den äran att ha Hannie som vän i flera år men tyvärr finns hon inte längre.

En tik Dieuwertje Freya v Pallieters Erf och hanen Lowieke v.d. Moerheuvel kom till Sverige och blev vår nya start.

Nu kunde man också efter alla vaccinationer och blodprov resa över gränserna! Vilka fantastiska resor och känslor. Lowieke blev UEV-95 och hans son samt dotter Skeppsklockans Ocean och Skeppsklockans Monsuna blev världsvinnare 2000 i Milano. Vi gjorde resor med vår lilla husbil och alla hundarna och fick underbara minnen och många nya vänner. T.ex. nere i St. Gallen i Schweiz där vi mötte Dante`s Here Lookin At You (”Boogie”), ägare Mrs Bonne De Pracomtal kennel El Tovar, för första gången, vilket senare resulterade i en nyårs kärleks- flygresa till Paris för Dieuwertje. Resultatet blev Skeppsklockans Regal samt vår tredje världsvinnare Skeppsklockans Regina år 2001 i Portugal. En välkänd konstnärinna och även uppfödare Fran Hoye från Canada lämnade starka minnen efter sig och vi har kvar hennes fina teckningar på väggen. Det finns hur många minnen som helst men den allra största upplevelsen var nog i St. Gallen där vår uppfödargrupp med Ocean, Regina samt Regal bland 15 grupper kom på 1:a plats år 2002.

Förra året besökte jag England och Cruft`s i Birmingham. Det var en härlig upplevelse att få möta gamla uppfödare, bl.a. Mrs. Ann Chadwick och Mrs. Rosy Acher (Radash kennel ), igen. Jag blev kanske något besviken på schipparna som jag tyckte var ganska ojämna också många flerfärgade .

Vad vi saknar idag, är de mindre stressade utställningarna från förr. Då vi ofta fick stanna vid boxarna med våra hundar i nummerordning. Dels kunde vi prata med varandra och kolla hundarna och inte minst för publiken, som även kunde se de uppsatta kritikerna i boxarna. I dag ser Du i bästa fall bara BIR-hundarna. Det var en härlig glad och mer likt en stor familjestämning runt våra hundar då.

Många brukar fråga om det inte blir dyrt med utställningar samt resor. Visst, men Du väljer antingen att spela golf eller göra något annat. Snart kommer en ny sommar, då vi får ta varsin hund i sittbrunnen i våra kajaker och paddla i Stockholms skärgård. Det är vår livsstil och vi älskar våra hundar !

I dag då jag ser tillbaka, tycker jag att de flesta av våra svenska schipperkes håller en hög klass. De är mer enhetliga i typ och är även mental sett bättre. De öppna gränserna har bidragit till ett större avelsmaterial, som behövs inom en relativ liten ras.

Jag vill önska alla schipperkeägare att få njuta i många år tillsammans med världens bästa ras!

      Ann-Charlotte Ericsson, Skeppsklockans Kennel 2011